publicerad: 2015
greve
greve
substantiv
~n grevar • högadlig man; i grevens tid i sista stund
Singular | |
---|---|
en greve | obestämd form |
en greves | obestämd form genitiv |
greven | bestämd form |
grevens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grevar | obestämd form |
grevars | obestämd form genitiv |
grevarna | bestämd form |
grevarnas | bestämd form genitiv |