publicerad: 2015
harpa
1harpa
substantiv
~n harpor 1 ett musikinstrument2 ett redskap för rensning el. sortering av säd m.m.3 ⟨nedsätt.⟩ otrevlig kvinna – I sammansättn. harp-, harpo-; alla sådana sammansättn. hör till harpa 1.
Singular | |
---|---|
en harpa | obestämd form |
en harpas | obestämd form genitiv |
harpan | bestämd form |
harpans | bestämd form genitiv |
Plural | |
harpor | obestämd form |
harpors | obestämd form genitiv |
harporna | bestämd form |
harpornas | bestämd form genitiv |
2harpa
verb
~de ~t • till 1harpa 2
Finita former | |
---|---|
harpar | presens aktiv |
harpas | presens passiv |
harpade | preteritum aktiv |
harpades | preteritum passiv |
harpa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att harpa | infinitiv aktiv |
att harpas | infinitiv passiv |
har/hade harpat | supinum aktiv |
har/hade harpats | supinum passiv |
Presens particip | |
harpande |