SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
himmel
himmel substantiv himlen hellre än himmelen, himmeln; pl. himlar ​ – I sammansättn. himla-, himmels-, ngn gång himmel-.
Singular
en himmelobestämd form
en himmelsobestämd form genitiv
himlen (himmelen, himmeln)bestämd form
himlens (himmelens, himmelns)bestämd form genitiv
Plural
himlarobestämd form
himlarsobestämd form genitiv
himlarnabestämd form
himlarnasbestämd form genitiv