publicerad: 2015
humle
humle
substantiv
~n hellre än ~t • en växt – Nästan alla sammansättn. med humle- hör till humle.
Singular | |
---|---|
en humle (ett humle) | obestämd form |
en humles (ett humles) | obestämd form genitiv |
humlen (humlet) | bestämd form |
humlens (humlets) | bestämd form genitiv |