publicerad: 2015
land
1land
substantiv
~et länder • rike – I sammansättn. land-, lands-, lant- och länder-. De flesta sammansättn. med land- hör till 3land. För 1land börjar sammansättn. nästan alltid med lands-, för 3land med land-; sammansättn. med lant- hör alltid till 3land.
| Singular | |
|---|---|
| ett land | obestämd form |
| ett lands | obestämd form genitiv |
| landet | bestämd form |
| landets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| länder | obestämd form |
| länders | obestämd form genitiv |
| länderna | bestämd form |
| ländernas | bestämd form genitiv |
2land
substantiv
~et; pl. ~ • jordstycke för odling el. bete
| Singular | |
|---|---|
| ett land | obestämd form |
| ett lands | obestämd form genitiv |
| landet | bestämd form |
| landets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| land | obestämd form |
| lands | obestämd form genitiv |
| landen | bestämd form |
| landens | bestämd form genitiv |
3land
substantiv
~et • fast mark; område utanför tätort: åka till landet; till lands på fast mark
| Singular | |
|---|---|
| ett land | obestämd form |
| ett lands | obestämd form genitiv |
| landet | bestämd form |
| landets | bestämd form genitiv |


