publicerad: 2015
jordbävning
jord|bäv·ning
substantiv
~en ~ar • jordskalv; äv. bildl.; till jord 1
Singular | |
---|---|
en jordbävning | obestämd form |
en jordbävnings | obestämd form genitiv |
jordbävningen | bestämd form |
jordbävningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
jordbävningar | obestämd form |
jordbävningars | obestämd form genitiv |
jordbävningarna | bestämd form |
jordbävningarnas | bestämd form genitiv |