publicerad: 2015
alternativ
1alt·ern·at·iv
[‑i´v]
substantiv
~et; pl. ~ • annan möjlighet
Singular | |
---|---|
ett alternativ | obestämd form |
ett alternativs | obestämd form genitiv |
alternativet | bestämd form |
alternativets | bestämd form genitiv |
Plural | |
alternativ | obestämd form |
alternativs | obestämd form genitiv |
alternativen | bestämd form |
alternativens | bestämd form genitiv |
2alt·ern·at·iv
[‑i´v el. al´t‑]
adjektiv
~t ~a • som kan väljas i stället för ett annat; i pl. olika möjliga: alternativa lösningar
Positiv | |
---|---|
en alternativ + substantiv | |
ett alternativt + substantiv | |
den/det/de alternativa + substantiv | |
den alternative + maskulint substantiv |