publicerad: 2015
avsnöra
av|snöra
verb
‑snörde, ‑snört, pres. ‑snör • lösa upp snörknut e.d.: avsnöra el. snöra av ngt
| Finita former | |
|---|---|
| avsnör | presens aktiv |
| avsnörs (avsnöres) | presens passiv |
| avsnörde | preteritum aktiv |
| avsnördes | preteritum passiv |
| avsnör | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avsnöra | infinitiv aktiv |
| att avsnöras | infinitiv passiv |
| har/hade avsnört | supinum aktiv |
| har/hade avsnörts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avsnörande | |
| Perfekt particip | |
| en avsnörd + substantiv | |
| ett avsnört + substantiv | |
| den/det/de avsnörda + substantiv | |


