publicerad: 2015
bläcka
1bläcka
substantiv
~n bläckor 1 hugget ljust märke i träd2 ⟨vard.⟩ rus, fylla: ta sig en bläcka
Singular | |
---|---|
en bläcka | obestämd form |
en bläckas | obestämd form genitiv |
bläckan | bestämd form |
bläckans | bestämd form genitiv |
Plural | |
bläckor | obestämd form |
bläckors | obestämd form genitiv |
bläckorna | bestämd form |
bläckornas | bestämd form genitiv |
2bläcka
verb
~de ~t • hugga bläcka i träd
Finita former | |
---|---|
bläckar | presens aktiv |
bläckas | presens passiv |
bläckade | preteritum aktiv |
bläckades | preteritum passiv |
bläcka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bläcka | infinitiv aktiv |
att bläckas | infinitiv passiv |
har/hade bläckat | supinum aktiv |
har/hade bläckats | supinum passiv |
Presens particip | |
bläckande | |
Perfekt particip | |
en bläckad + substantiv | |
ett bläckat + substantiv | |
den/det/de bläckade + substantiv |
bläcka ner
• söla ner med bläckInfinita former att bläcka ner infinitiv aktiv Presens particip nerbläckande Perfekt particip en nerbläckad + substantiv ett nerbläckat + substantiv den/det/de nerbläckade + substantiv