publicerad: 2015
flicka
1flicka
substantiv
~n flickor – I sammansättn. flick-, ngn gång flicke-; alla sådana sammansättn. hör till 1flicka.
Singular | |
---|---|
en flicka | obestämd form |
en flickas | obestämd form genitiv |
flickan | bestämd form |
flickans | bestämd form genitiv |
Plural | |
flickor | obestämd form |
flickors | obestämd form genitiv |
flickorna | bestämd form |
flickornas | bestämd form genitiv |
2flicka
verb
~de ~t • lappa skor
Finita former | |
---|---|
flickar | presens aktiv |
flickas | presens passiv |
flickade | preteritum aktiv |
flickades | preteritum passiv |
flicka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att flicka | infinitiv aktiv |
att flickas | infinitiv passiv |
har/hade flickat | supinum aktiv |
har/hade flickats | supinum passiv |
Presens particip | |
flickande | |
Perfekt particip | |
en flickad + substantiv | |
ett flickat + substantiv | |
den/det/de flickade + substantiv |
flicka in
• flika in: flicka in el. inflicka en kommentarInfinita former att flicka in infinitiv aktiv Presens particip inflickande Perfekt particip en inflickad + substantiv ett inflickat + substantiv den/det/de inflickade + substantiv