publicerad: 2015
komplettering
kom·plett·er·ing
substantiv
~en ~ar komplettera
Singular | |
---|---|
en komplettering | obestämd form |
en kompletterings | obestämd form genitiv |
kompletteringen | bestämd form |
kompletteringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kompletteringar | obestämd form |
kompletteringars | obestämd form genitiv |
kompletteringarna | bestämd form |
kompletteringarnas | bestämd form genitiv |
SAOL