publicerad: 2015
konvalj
kon·valj
[‑val´j]
~en ~er hellre än kon·valje
[‑val´je el. ‑val`je]
~n ~r • en växt
Singular | |
---|---|
en konvalj (en konvalje) | obestämd form |
en konvaljs (en konvaljes) | obestämd form genitiv |
konvaljen | bestämd form |
konvaljens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konvaljer | obestämd form |
konvaljers | obestämd form genitiv |
konvaljerna | bestämd form |
konvaljernas | bestämd form genitiv |