publicerad: 2015
skärpa
1skärpa
substantiv
~n 1 vasshet; stränghet; koncentration2 klarhet i konturerna: bildskärpa
| Singular | |
|---|---|
| en skärpa | obestämd form |
| en skärpas | obestämd form genitiv |
| skärpan | bestämd form |
| skärpans | bestämd form genitiv |
2skärpa
verb
skärpte skärpt 1 göra vassare; göra strängare: skärpa kritiken2 göra provbrytning av malm
| Finita former | |
|---|---|
| skärper | presens aktiv |
| skärps (skärpes) | presens passiv |
| skärpte | preteritum aktiv |
| skärptes | preteritum passiv |
| skärp | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skärpa | infinitiv aktiv |
| att skärpas | infinitiv passiv |
| har/hade skärpt | supinum aktiv |
| har/hade skärpts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| skärpande | |
| Perfekt particip | |
| en skärpt + substantiv | |
| ett skärpt + substantiv | |
| den/det/de skärpta + substantiv | |
skärpa in
• prägla in, understryka: skärpa in el. inskärpa ngtInfinita former att skärpa in infinitiv aktiv Presens particip inskärpande Perfekt particip en inskärpt + substantiv ett inskärpt + substantiv den/det/de inskärpta + substantiv
skärpa sig
• rycka upp sig, ta sig samman, koncentrera sigOrdform(er) skärpa sig


