publicerad: 2015
lekman
lek|man
substantiv
~nen; pl. ‑män, best. pl. ‑männen • person som inte är präst el. fackman
Singular | |
---|---|
en lekman | obestämd form |
en lekmans | obestämd form genitiv |
lekmannen | bestämd form |
lekmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
lekmän | obestämd form |
lekmäns | obestämd form genitiv |
lekmännen | bestämd form |
lekmännens | bestämd form genitiv |