publicerad: 2015
logaritm
log·aritm
[‑arit´m]
substantiv
~en ~er • ⟨mat.⟩ logaritmen för ett tal den exponent som ett givet tal (ofta 10) ska upphöjas till för att ge ett visst annat tal (t.ex. 100) logaritmen för 100 är därför 2
Singular | |
---|---|
en logaritm | obestämd form |
en logaritms | obestämd form genitiv |
logaritmen | bestämd form |
logaritmens | bestämd form genitiv |
Plural | |
logaritmer | obestämd form |
logaritmers | obestämd form genitiv |
logaritmerna | bestämd form |
logaritmernas | bestämd form genitiv |