publicerad: 2015
bekymra
be·kymra
[‑çym´ra]
verb
~de ~t • inge bekymmer
| Finita former | |
|---|---|
| bekymrar | presens aktiv |
| bekymras | presens passiv |
| bekymrade | preteritum aktiv |
| bekymrades | preteritum passiv |
| bekymra | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att bekymra | infinitiv aktiv |
| att bekymras | infinitiv passiv |
| har/hade bekymrat | supinum aktiv |
| har/hade bekymrats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| bekymrande | |
| Perfekt particip | |
| en bekymrad + substantiv | |
| ett bekymrat + substantiv | |
| den/det/de bekymrade + substantiv | |
bekymra sig
• ha bekymmer, bry sig omOrdform(er) bekymra sig


