publicerad: 2015
ormbunke
orm|bunke
substantiv
~n ‑bunkar • en växt
Singular | |
---|---|
en ormbunke | obestämd form |
en ormbunkes | obestämd form genitiv |
ormbunken | bestämd form |
ormbunkens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ormbunkar | obestämd form |
ormbunkars | obestämd form genitiv |
ormbunkarna | bestämd form |
ormbunkarnas | bestämd form genitiv |