publicerad: 2015
patron
1patr·on
[‑o´n]
substantiv
~en el. vard. ~; pl. ~er • gods- el. bruksägare
Singular | |
---|---|
en patron | obestämd form |
en patrons | obestämd form genitiv |
patronen (patron) | bestämd form |
patronens (patrons) | bestämd form genitiv |
Plural | |
patroner | obestämd form |
patroners | obestämd form genitiv |
patronerna | bestämd form |
patronernas | bestämd form genitiv |
2patr·on
[‑o´n]
substantiv
~en ~er • hylsa med krutladdning för ett skott; rörformig mindre behållare som innehåller ngt förbrukningsmaterial: bläckpatron – Alla sammansättn. med patron- hör till 2patron.
Singular | |
---|---|
en patron | obestämd form |
en patrons | obestämd form genitiv |
patronen | bestämd form |
patronens | bestämd form genitiv |
Plural | |
patroner | obestämd form |
patroners | obestämd form genitiv |
patronerna | bestämd form |
patronernas | bestämd form genitiv |