publicerad: 2015
platå
platå
[platå´]
substantiv
~n ~er • högslätt; upphöjt plan, platta
Singular | |
---|---|
en platå | obestämd form |
en platås | obestämd form genitiv |
platån | bestämd form |
platåns | bestämd form genitiv |
Plural | |
platåer | obestämd form |
platåers | obestämd form genitiv |
platåerna | bestämd form |
platåernas | bestämd form genitiv |