publicerad: 2015
räffla
1räffla
substantiv
~n räfflor • fåra, ränna
Singular | |
---|---|
en räffla | obestämd form |
en räfflas | obestämd form genitiv |
räfflan | bestämd form |
räfflans | bestämd form genitiv |
Plural | |
räfflor | obestämd form |
räfflors | obestämd form genitiv |
räfflorna | bestämd form |
räfflornas | bestämd form genitiv |
2räffla
verb
~de ~t • förse med räfflor: en räfflad betongvägg
Finita former | |
---|---|
räfflar | presens aktiv |
räfflas | presens passiv |
räfflade | preteritum aktiv |
räfflades | preteritum passiv |
räffla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att räffla | infinitiv aktiv |
att räfflas | infinitiv passiv |
har/hade räfflat | supinum aktiv |
har/hade räfflats | supinum passiv |
Presens particip | |
räfflande | |
Perfekt particip | |
en räfflad + substantiv | |
ett räfflat + substantiv | |
den/det/de räfflade + substantiv |