publicerad: 2015
bitumen
bitum·en
[bitu´m‑]
substantiv; best. ~ el. bitumenet • en typ av organisk förening t.ex. asfalt
Singular | |
---|---|
ett bitumen | obestämd form |
ett bitumens | obestämd form genitiv |
bitumen (bitumenet) | bestämd form |
bitumens (bitumenets) | bestämd form genitiv |