publicerad: 2015
skälva
1skälva
verb
skälvde hellre än skalv, skälvt, pres. skälver • darra; skaka: marken skälvde under bombanfallet
| Finita former | |
|---|---|
| skälver | presens aktiv |
| skälvde (skalv) | preteritum aktiv |
| skälv | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att skälva | infinitiv aktiv |
| har/hade skälvt | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| skälvande | |
2skälva
substantiv
~n • få stora skälvan bli mycket rädd
| Singular | |
|---|---|
| en skälva | obestämd form |
| en skälvas | obestämd form genitiv |
| skälvan | bestämd form |
| skälvans | bestämd form genitiv |


