publicerad: 2015
skälva
1skälva
verb
skälvde hellre än skalv, skälvt, pres. skälver • darra; skaka: marken skälvde under bombanfallet
Finita former | |
---|---|
skälver | presens aktiv |
skälvde (skalv) | preteritum aktiv |
skälv | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skälva | infinitiv aktiv |
har/hade skälvt | supinum aktiv |
Presens particip | |
skälvande |
2skälva
substantiv
~n • få stora skälvan bli mycket rädd
Singular | |
---|---|
en skälva | obestämd form |
en skälvas | obestämd form genitiv |
skälvan | bestämd form |
skälvans | bestämd form genitiv |