publicerad: 2015
stormästare
stor|mäst·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑mästarna • i orden men äv. t.ex. i schack
Singular | |
---|---|
en stormästare | obestämd form |
en stormästares | obestämd form genitiv |
stormästaren | bestämd form |
stormästarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
stormästare | obestämd form |
stormästares | obestämd form genitiv |
stormästarna | bestämd form |
stormästarnas | bestämd form genitiv |