publicerad: 2015
temperament
temp·era·ment
[‑men´t]
substantiv
~et; pl. ~ • grundlynne; livlighet, hetsighet
Singular | |
---|---|
ett temperament | obestämd form |
ett temperaments | obestämd form genitiv |
temperamentet | bestämd form |
temperamentets | bestämd form genitiv |
Plural | |
temperament | obestämd form |
temperaments | obestämd form genitiv |
temperamenten | bestämd form |
temperamentens | bestämd form genitiv |