publicerad: 2015
bestick
be·stick
substantiv
~et; pl. ~ 1 sats av kniv, gaffel och sked2 etui med sats av instrument3 positionsbestämning med räkning från frånseglat ställe
Singular | |
---|---|
ett bestick | obestämd form |
ett besticks | obestämd form genitiv |
besticket | bestämd form |
bestickets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bestick | obestämd form |
besticks | obestämd form genitiv |
besticken | bestämd form |
bestickens | bestämd form genitiv |