publicerad: 2015
inge
in|ge
el. åld. in|giva
verb
‑gav, ‑gett el. ‑givit, ‑given ‑givet ‑givna, pres. ‑ger 1 ingjuta, låta få: inge hopp2 ⟨formellt⟩ sända in: inge en skrivelse
| Finita former | |
|---|---|
| inger (ingiver) | presens aktiv |
| inges (ingivs, ingives) | presens passiv |
| ingav | preteritum aktiv |
| ingavs | preteritum passiv |
| inge (ingiv) | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att inge (ingiva) | infinitiv aktiv |
| att inges (ingivas) | infinitiv passiv |
| har/hade ingett (ingivit) | supinum aktiv |
| har/hade ingetts (ingivits) | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ingivande | |
| Perfekt particip | |
| en ingiven + substantiv | |
| ett ingivet + substantiv | |
| den/det/de ingivna + substantiv | |


