SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
korn
korn substantiv ~et; pl. ~ smula, flarnett sädes­slagrikt­medel på hand­eldvapenav samma skrot och korn av samma dåliga sort​ – I sammansättn. korn-; vissa sammansättn. har svävande till­hörighet (ofta korn 1 el. korn 2).
Singular
ett kornobestämd form
ett kornsobestämd form genitiv
kornetbestämd form
kornetsbestämd form genitiv
Plural
kornobestämd form
kornsobestämd form genitiv
kornenbestämd form
kornensbestämd form genitiv