publicerad: 2015
kreatur
kre·at·ur
[kre`‑]
substantiv
~et; pl. ~ 1 boskapsdjur2 ⟨nedsätt.⟩ lydigt redskap, hantlangare – Alla sammansättn. med kreaturs- hör till kreatur 1.
Singular | |
---|---|
ett kreatur | obestämd form |
ett kreaturs | obestämd form genitiv |
kreaturet | bestämd form |
kreaturets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kreatur | obestämd form |
kreaturs | obestämd form genitiv |
kreaturen | bestämd form |
kreaturens | bestämd form genitiv |