publicerad: 2015
manschett
mansch·ett
[‑et´]
substantiv
~en ~er 1 bred ärmlinning; i sammansättn. ofta angivande hög social status (relativt sett)2 droppskydd för ljus – Alla sammansättn. med manschett- hör till manschett 1.
Singular | |
---|---|
en manschett | obestämd form |
en manschetts | obestämd form genitiv |
manschetten | bestämd form |
manschettens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manschetter | obestämd form |
manschetters | obestämd form genitiv |
manschetterna | bestämd form |
manschetternas | bestämd form genitiv |