publicerad: 2015
pass
1pass
substantiv
~et; pl. ~ 1 trång väg i bergsrygg2 legitimationshandling för resande till utlandet3 ställe där jägare inväntar villebrådet; stå på pass äv. bildl. vara redo att hjälpa4 patrulleringsområde; tjänstgöringstid; tränings- el. tävlingstid: Erik tar nästa pass5 passivt kortspelsbud som inte ändrar budgivningsläget
Singular | |
---|---|
ett pass | obestämd form |
ett pass | obestämd form genitiv |
passet | bestämd form |
passets | bestämd form genitiv |
Plural | |
pass | obestämd form |
pass | obestämd form genitiv |
passen | bestämd form |
passens | bestämd form genitiv |
2pass
substantiv
~et el. ~en; pl. ~ • passning t.ex. i fotboll
Singular | |
---|---|
ett pass (en pass) | obestämd form |
ett pass (en pass) | obestämd form genitiv |
passet (passen) | bestämd form |
passets (passens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
pass | obestämd form |
pass | obestämd form genitiv |
passen | bestämd form |
passens | bestämd form genitiv |
3pass
oböjligt substantiv
• till pass lägligt, till nytta; så pass ungefär så, så bra, så mycket; hur pass ungefär hur; vid pass ungefär
Ordform(er) | |
---|---|
pass |
4pass
interjektion
• i kortspel, angivande att spelaren inte förändrar budläget
Ordform(er) | |
---|---|
pass | interjektion |
pass
se under passa (upp)