publicerad: 2015
ränna
1ränna
substantiv
~n rännor • lång och smal fördjupning, fåra; smal farled – Alla sammansättn. med ränn- hör till 1ränna.
Singular | |
---|---|
en ränna | obestämd form |
en rännas | obestämd form genitiv |
rännan | bestämd form |
rännans | bestämd form genitiv |
Plural | |
rännor | obestämd form |
rännors | obestämd form genitiv |
rännorna | bestämd form |
rännornas | bestämd form genitiv |
2ränna
verb
rände, ränt, pres. ränner 1 löpa, springa, fara2 driva el. stöta in3 varpa garn för väv
Finita former | |
---|---|
ränner | presens aktiv |
ränns (rännes) | presens passiv |
rände | preteritum aktiv |
rändes | preteritum passiv |
ränn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att ränna | infinitiv aktiv |
att rännas | infinitiv passiv |
har/hade ränt | supinum aktiv |
har/hade ränts | supinum passiv |
Presens particip | |
rännande |