publicerad: 2015
samlare
saml·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. samlarna 1 konstsamlare2 mest i pl.; person som ofta lever en nomadliknande tillvaro – De flesta sammansättn. med samlar- hör till samlare 1.
Singular | |
---|---|
en samlare | obestämd form |
en samlares | obestämd form genitiv |
samlaren | bestämd form |
samlarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
samlare | obestämd form |
samlares | obestämd form genitiv |
samlarna | bestämd form |
samlarnas | bestämd form genitiv |