publicerad: 2015
skärpa
1skärpa
substantiv
~n 1 vasshet; stränghet; koncentration2 klarhet i konturerna: bildskärpa
Singular | |
---|---|
en skärpa | obestämd form |
en skärpas | obestämd form genitiv |
skärpan | bestämd form |
skärpans | bestämd form genitiv |
2skärpa
verb
skärpte skärpt 1 göra vassare; göra strängare: skärpa kritiken2 göra provbrytning av malm
Finita former | |
---|---|
skärper | presens aktiv |
skärps (skärpes) | presens passiv |
skärpte | preteritum aktiv |
skärptes | preteritum passiv |
skärp | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att skärpa | infinitiv aktiv |
att skärpas | infinitiv passiv |
har/hade skärpt | supinum aktiv |
har/hade skärpts | supinum passiv |
Presens particip | |
skärpande | |
Perfekt particip | |
en skärpt + substantiv | |
ett skärpt + substantiv | |
den/det/de skärpta + substantiv |
skärpa in
• prägla in, understryka: skärpa in el. inskärpa ngtInfinita former att skärpa in infinitiv aktiv Presens particip inskärpande Perfekt particip en inskärpt + substantiv ett inskärpt + substantiv den/det/de inskärpta + substantiv
skärpa sig
• rycka upp sig, ta sig samman, koncentrera sigOrdform(er) skärpa sig