publicerad: 2015
stranda
stranda
verb
~de ~t 1 bringa att grundstöta vid strand2 bringa att gå om intet, misslyckas: stranda förhandlingarna; förhandlingarna strandade
| Finita former | |
|---|---|
| strandar | presens aktiv |
| strandas | presens passiv |
| strandade | preteritum aktiv |
| strandades | preteritum passiv |
| stranda | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att stranda | infinitiv aktiv |
| att strandas | infinitiv passiv |
| har/hade strandat | supinum aktiv |
| har/hade strandats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| strandande | |
| Perfekt particip | |
| en strandad + substantiv | |
| ett strandat + substantiv | |
| den/det/de strandade + substantiv | |


