SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
syn
syn substantiv ~en ~er blick; å­syn; förmåga att se; an­sikte: ​han fick syn på en bekant; ​för syns skull för skenets skull; ​se i syne se fel; ​till synes som det ser ut, skenbart; ​lång i synen ⟨vard.⟩ märkbart snopenupp­fattning: ​hans syn på skuld­krisenbesiktning​ – I sammansättn. syn- (till 1 och 2), syne- (till 3); de flesta sammansättn. med syn- hör till syn 1.
Singular
en synobestämd form
en synsobestämd form genitiv
synenbestämd form
synensbestämd form genitiv
Plural
synerobestämd form
synersobestämd form genitiv
synernabestämd form
synernasbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
syne,

synes
i vissa uttryck