publicerad: 2015
tro
1tro
substantiv
~n 1 religiös övertygelse: hennes kristna tro2 uppfattning att ngt är sannolikt: min tro är att det blir regn; handla i god tro handla utan att ana ngt skumt3 tillit4 trofasthet – I sammansättn. tros-, ngn gång tro-; de flesta sammansättn. med tros- hör till 1tro 1.
| Singular | |
|---|---|
| en tro | obestämd form |
| en tros | obestämd form genitiv |
| tron | bestämd form |
| trons | bestämd form genitiv |
2tro
verb
trodde, trott, trodd n. trott, pres. tror 1 ha religiös övertygelse: tro på Gud2 hålla för sannolikt3 ha tillit till ngns förmåga: en ung spelare som tränaren tror mycket på
| Finita former | |
|---|---|
| tror | presens aktiv |
| tros | presens passiv |
| trodde | preteritum aktiv |
| troddes | preteritum passiv |
| tro | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att tro | infinitiv aktiv |
| att tros | infinitiv passiv |
| har/hade trott | supinum aktiv |
| har/hade trotts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| troende | |
| Perfekt particip | |
| en trodd + substantiv | |
| ett trott + substantiv | |
| den/det/de trodda + substantiv | |


