publicerad: 2015
träff
träff
substantiv
~en ~ar 1 skott som träffar målet; kvalitet på slag; få träff vid sökning i databas2 avtalat möte, sammankomst: stämma träff med ngn – De flesta sammansättn. med träff- hör till träff 1.
Singular | |
---|---|
en träff | obestämd form |
en träffs | obestämd form genitiv |
träffen | bestämd form |
träffens | bestämd form genitiv |
Plural | |
träffar | obestämd form |
träffars | obestämd form genitiv |
träffarna | bestämd form |
träffarnas | bestämd form genitiv |