publicerad: 2015
utryckning
ut|ryck·ning
substantiv
~en ~ar 1 hastig förflyttning till viktig plats: brandkårens utryckning2 avslutning av värnpliktstjänstgöring – De flesta sammansättn. med utrycknings- hör till utryckning 1.
Singular | |
---|---|
en utryckning | obestämd form |
en utrycknings | obestämd form genitiv |
utryckningen | bestämd form |
utryckningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
utryckningar | obestämd form |
utryckningars | obestämd form genitiv |
utryckningarna | bestämd form |
utryckningarnas | bestämd form genitiv |