publicerad: 2015
återfalla
åter|falla
verb
‑föll, ‑fallit, pres. ‑faller 1 på nytt hemfalla åt: återfalla i brottslighet2 återfalla på ngn vara ngns ansvar
| Finita former | |
|---|---|
| återfaller | presens aktiv |
| återföll | preteritum aktiv |
| återfall | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att återfalla | infinitiv aktiv |
| har/hade återfallit | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| återfallande | |


