publicerad: 2015
återfalla
åter|falla
verb
‑föll, ‑fallit, pres. ‑faller 1 på nytt hemfalla åt: återfalla i brottslighet2 återfalla på ngn vara ngns ansvar
Finita former | |
---|---|
återfaller | presens aktiv |
återföll | preteritum aktiv |
återfall | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att återfalla | infinitiv aktiv |
har/hade återfallit | supinum aktiv |
Presens particip | |
återfallande |