SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
linje
linje [lin´je] substantiv ~n ~r streck; kontur; rad; telefon­förbindelse; äv. bildl.; ​över hela linjen genom­gåendereguljärt trafikerad sträcka: ​linje 8 går till centrumhuvud­inriktning särsk. på ut­bildninghandlings­linje; alternativ: ​linje 2 i folk­omröstningen
Singular
en linjeobestämd form
en linjesobestämd form genitiv
linjenbestämd form
linjensbestämd form genitiv
Plural
linjerobestämd form
linjersobestämd form genitiv
linjernabestämd form
linjernasbestämd form genitiv