publicerad: 2015
manöver
man·över
[‑ö´ver]
substantiv
~n; pl. manövrer el. manövrar 1 manuell åtgärd2 militär övning el. operation3 ett militärt kommandoord motsats till givakt – Alla sammansättn. med manöver- hör till manöver 1.
Singular | |
---|---|
en manöver | obestämd form |
en manövers | obestämd form genitiv |
manövern | bestämd form |
manöverns | bestämd form genitiv |
Plural | |
manövrer (manövrar) | obestämd form |
manövrers (manövrars) | obestämd form genitiv |
manövrerna (manövrarna) | bestämd form |
manövrernas (manövrarnas) | bestämd form genitiv |