publicerad: 2015
manöver
man·över
[‑ö´ver]
substantiv
~n; pl. manövrer el. manövrar 1 manuell åtgärd2 militär övning el. operation3 ett militärt kommandoord motsats till givakt – Alla sammansättn. med manöver- hör till manöver 1.
| Singular | |
|---|---|
| en manöver | obestämd form |
| en manövers | obestämd form genitiv |
| manövern | bestämd form |
| manöverns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| manövrer (manövrar) | obestämd form |
| manövrers (manövrars) | obestämd form genitiv |
| manövrerna (manövrarna) | bestämd form |
| manövrernas (manövrarnas) | bestämd form genitiv |


