publicerad: 2015
slita
slita
verb
slet, slitit, sliten slitet slitna, pres. sliter 1 arbeta hårt: slita ont2 häftigt rycka sönder3 nöta4 avgöra: slita en tvist – De flesta sammansättn. med slit- hör till slita 3.
| Finita former | |
|---|---|
| sliter | presens aktiv |
| slits (slites) | presens passiv |
| slet | preteritum aktiv |
| slets | preteritum passiv |
| slit | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att slita | infinitiv aktiv |
| att slitas | infinitiv passiv |
| har/hade slitit | supinum aktiv |
| har/hade slitits | supinum passiv |
| Presens particip | |
| slitande | |
| Perfekt particip | |
| en sliten + substantiv | |
| ett slitet + substantiv | |
| den/det/de slitna + substantiv | |
slita sig
• lyckas frigöra sigOrdform(er) slita sig
slita ut
• nöta ngt så att det förstörs
slita ut sig
• arbeta så att man blir utbrändInfinita former att slita ut sig infinitiv aktiv


