publicerad: 2015
spika
spika
verb
~de ~t 1 slå i spik2 ⟨vard.⟩ fastställa tid för: spika en avhandling3 ⟨vard.⟩ lämna ogarderad i hästtippning
Finita former | |
---|---|
spikar | presens aktiv |
spikas | presens passiv |
spikade | preteritum aktiv |
spikades | preteritum passiv |
spika | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att spika | infinitiv aktiv |
att spikas | infinitiv passiv |
har/hade spikat | supinum aktiv |
har/hade spikats | supinum passiv |
Presens particip | |
spikande | |
Perfekt particip | |
en spikad + substantiv | |
ett spikat + substantiv | |
den/det/de spikade + substantiv |