publicerad: 2015
tilltala
till|tala
verb
~de ~t 1 behaga2 med ett yttrande rikta sig till: tilltala el. tala till ngn3 åtala: den tilltalade nekade – I tala till är till obetonat.
Finita former | |
---|---|
tilltalar | presens aktiv |
tilltalas | presens passiv |
tilltalade | preteritum aktiv |
tilltalades | preteritum passiv |
tilltala | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att tilltala | infinitiv aktiv |
att tilltalas | infinitiv passiv |
har/hade tilltalat | supinum aktiv |
har/hade tilltalats | supinum passiv |
Presens particip | |
tilltalande | |
Perfekt particip | |
en tilltalad + substantiv | |
ett tilltalat + substantiv | |
den/det/de tilltalade + substantiv |