publicerad: 2015
fält
fält
substantiv
~et; pl. ~ 1 åker; stycke mark; yta: folket var ute på fälten för att skörda2 ⟨mil.⟩ terräng: ligga ute i fält3 ute på fältet i själva verksamheten4 ⟨fys.⟩ ett magnetiskt fält5 grupp av tävlande: finalfält – De flesta sammansättn. med fält- hör till fält 2.
Singular | |
---|---|
ett fält | obestämd form |
ett fälts | obestämd form genitiv |
fältet | bestämd form |
fältets | bestämd form genitiv |
Plural | |
fält | obestämd form |
fälts | obestämd form genitiv |
fälten | bestämd form |
fältens | bestämd form genitiv |