publicerad: 2015
körare
kör·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. körarna 1 mest i sms.; person som kör fordon e.d.2 häftig vindil3 ⟨vard.⟩ stöt som driver på, knuff
Singular | |
---|---|
en körare | obestämd form |
en körares | obestämd form genitiv |
köraren | bestämd form |
körarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
körare | obestämd form |
körares | obestämd form genitiv |
körarna | bestämd form |
körarnas | bestämd form genitiv |