publicerad: 2015
haka
1haka
substantiv
~n hakor • ansiktets nedersta del; sticka ut hakan uppträda utmanande; tappa hakan bli snopen
Singular | |
---|---|
en haka | obestämd form |
en hakas | obestämd form genitiv |
hakan | bestämd form |
hakans | bestämd form genitiv |
Plural | |
hakor | obestämd form |
hakors | obestämd form genitiv |
hakorna | bestämd form |
hakornas | bestämd form genitiv |
2haka
verb
~de ~t • fästa med hake
Finita former | |
---|---|
hakar | presens aktiv |
hakas | presens passiv |
hakade | preteritum aktiv |
hakades | preteritum passiv |
haka | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att haka | infinitiv aktiv |
att hakas | infinitiv passiv |
har/hade hakat | supinum aktiv |
har/hade hakats | supinum passiv |
Presens particip | |
hakande | |
Perfekt particip | |
en hakad + substantiv | |
ett hakat + substantiv | |
den/det/de hakade + substantiv |
haka fast
• fästa med hakeInfinita former att haka fast infinitiv aktiv Presens particip fasthakande Perfekt particip en fasthakad + substantiv ett fasthakat + substantiv den/det/de fasthakade + substantiv
haka på
1 haka fast2 hålla kort avstånd till framförvarande (t.ex. löpare)
haka upp sig
1 plötsligt inte fungera2 haka upp sig på ngt fastna på ngt ibl. för att man inte förstår detInfinita former att haka upp sig infinitiv aktiv