publicerad: 2015
klaff
klaff
substantiv
~en ~ar 1 ner- el. uppvikbar flik; fällbar skiva; lucka; ventil; håll klaffen! ⟨vard.⟩ håll tyst!2 en sorts ventil i hjärtat – Nästan alla sammansättn. med klaff- hör till klaff 1.
Singular | |
---|---|
en klaff | obestämd form |
en klaffs | obestämd form genitiv |
klaffen | bestämd form |
klaffens | bestämd form genitiv |
Plural | |
klaffar | obestämd form |
klaffars | obestämd form genitiv |
klaffarna | bestämd form |
klaffarnas | bestämd form genitiv |