SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klaff
klaff substantiv ~en ~ar ner- el. uppvikbar flik; fällbar skiva; lucka; ventil; ​håll klaffen! ⟨vard.⟩ håll tyst!en sorts ventil i hjärtat​ – Nästan alla sammansättn. med klaff- hör till klaff 1.
Singular
en klaffobestämd form
en klaffsobestämd form genitiv
klaffenbestämd form
klaffensbestämd form genitiv
Plural
klaffarobestämd form
klaffarsobestämd form genitiv
klaffarnabestämd form
klaffarnasbestämd form genitiv