publicerad: 2015
förfall
för·fall
substantiv
~et 1 förfallande; förfallet tillstånd; till förfalla 12 laga förhinder3 i norra Sverige: period mellan bärande istäcke och öppet vatten
Singular | |
---|---|
ett förfall | obestämd form |
ett förfalls | obestämd form genitiv |
förfallet | bestämd form |
förfallets | bestämd form genitiv |