publicerad: 2015
avlära
av|lära
verb
‑lärde, ‑lärt, pres. ‑lär • vänja av från visst beteende: avlära el. lära av ngn
| Finita former | |
|---|---|
| avlär | presens aktiv |
| avlärs (avläres) | presens passiv |
| avlärde | preteritum aktiv |
| avlärdes | preteritum passiv |
| avlär | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att avlära | infinitiv aktiv |
| att avläras | infinitiv passiv |
| har/hade avlärt | supinum aktiv |
| har/hade avlärts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| avlärande | |
| Perfekt particip | |
| en avlärd + substantiv | |
| ett avlärt + substantiv | |
| den/det/de avlärda + substantiv | |


